Jag brukar vara ute och mingla ibland och som nykter
alkoholist så brukar jag få frågan om det inte är svårt för mig att vistas i
miljöer där det förekommer alkohol. För mig är detta inget bekymmer eftersom
att jag kommit på att det här måste jag kunna klara av. För gör jag inte det så
är jag precis lika sjuk som när jag drack alkohol. På den tiden så avskärmade
jag mig från omgivningen så att jag kunde få dricka ifred. Nu ska jag väl inte
behöva avskärma mig från personer för att jag själv inte kan dricka alkohol.
Ibland när jag är på skämtsamt humör så brukar jag också
svara att jag själv fyllde min ”kvot av alkoholdrickande” för 13 år sedan och
att jag nu inte kunde dricka mer. Med detta sagt så brukar ”isen bruten” på
samma gång och jag får en del intressanta frågor om detta. Jag förklarar att
jag är alkoholist och numera nykter sådan.
Nu har jag jobbat väldigt mycket med mig själv på detta
och kan ha sprit hemma, jag kan bjuda folk på en ”gök eller 2″. Jag kan gå på bolaget och
handla, kan slå upp spriten till dom utan att darra på handen och utan att
själv känna suget efter alkohol. Detta för jag har insikten om vad alkoholen
kan ställa till med för mig om jag tar första glaset igen. Jag kommer aldrig
att börja ”dricka socialt” igen som en del påstår att man kan göra när vi
tillfrisknat någorlunda i vår sjukdom.
Det gjorde jag gjort så många gånger tidigare under dom
30 åren jag satt fast i alkoholens klor och det barkade och åt helsike varje
gång så det gör jag inte om som sagt. Jag har lärt mig en läxa för livet och nu
vill jag leva till 100 % den tid jag har kvar i ”jordelivet”.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar