Fler avslut i livet.

Ännu ett avslut med någonting i mitt liv. Den här gången var det rökningen som stod på tur. Ett beslut till är taget i den här mannens liv. Det var svårt att lägga av med alkoholen och jag vet att det är än svårare att sluta röka. Nu underlättade det att jag ta hjälp av en "frekvensmaskin" för att ta bort "nikotinbegäret". Och faktiskt så fungerar detta, på mig i alla fall.

Genom årens lopp så har jag minst försöka sluta röka som jag försökte sluta med alkoholen. Och med facit i hand så lyckades jag med att sluta dricka fast det satt långt inne. Jag skulle ned på min absoluta botten först innan jag till sist kunde ta tag i det och återvända till livet för egen maskin.

Lite skillnad är det att sluta röka då nikotinet sitter kvar längre i kroppen och kan då få mig att bli röksugen och lida alla "helsikes kval" och kämpa på för att inte tända en cigarett och ta ett bloss igen.
Det var här "frekvensmaskinen" kommer in i bilden och tar bort begäret efter nikotin.

Så nu är det två beslut jag måste ta varje morgon jag vaknar, dels så ska jag vara nykter oavsett vad som händer mig, likaså ska jag vara rökfri oavsett vad som händer idag. Ingen händelse är så stor så att den ska få mig att börja dricka alkohol eller börja röka igen. Så är det bara om "Nilsson får bestämma" och det får jag ju eftersom det är jag som lever mitt liv och ingen annan.

Kan en Nykter Alkoholist ha sprit hemma utan att själv känna suget?

Många har blivit förvånade när dom sett barskåpet i det här hushållet. Speciellt om dom vet att jag själv inte dricker alkohol sedan 13 år tillbaka för att jag blev sjuk av att dricka. Jag brukar förklara barskåpet med att om jag inte kan tåla att andra kan dricka någonting som jag inte själv kan så har jag inte själv tillfrisknat tillräckligt i min egen sjukdom.

Någonting annat jag ofta får höra är att om jag av någon anledning skulle börja dricka igen så underlättar det att ha alkohol hemma. Ja visst gör det det men hade jag inte haft detta hemma så hade jag kunnat fixa alkohol på fem minuter oavsett tidpunkt på dygnet och då kan jag lika gärna ha "drickat hemma". Nu vet jag att det kommer inte att hända att jag själv försätter mig i en situation där jag med största sannolikhet kommer inte kommer att överleva om jag börjar dricka alkohol igen.

Sista "självtagna återfallet" lärde mig den läxan en gång för alla då det höll på att sluta verkligt illa och jag bara hade ett par minuter tillgodo innan Nilsson hade satt tofflorna och livet hade varit ett "avslutat kapitel". 

Därför är jag också förvånad att det finns dom som "propagerar för att alkoholister mycket väl kan börja dricka socialt igen efter ett tag".
Det går inte enligt mig, det är antingen total avhållsamhet som gäller om vi ska överleva i vår sjukdom.

Det finns också ett uttryck som säger: Det går att ha roligt utan alkohol men det är dumt att chansa. För mig stämmer inte detta, jag har mycket roligare utan alkohol. Jag kommer ihåg dagen efter vad jag gjort. Jag kan inte skylla på alkoholen om jag bär mig dumt åt. Jag får helt enkelt ta ansvar för mina handlingar och vad jag säger på "nykter kaliber". Svårt och kanske inte det lättaste alla gånger men jag gör så gott jag kan. Mer kan ingen begära, inte jag själv heller.

Alkoholism - Personligt Ledarskap.

Vad menar jag med den här rubriken ?

Jo under den tid jag var aktiv alkoholist så var det ju inte jag som hade makten i och över mitt liv. Det var ju spriten som styrde och ställde till det för mig i livet, i 30 år närmare bestämt. Och det var ju också vad som sades i mina kontakter med både frivilliga nykterhetsorganisationer eller behandlingshem. Vad som erbjöds var olika ”stegprogram” på kortare tid och lite ”samtalsklubbar”. Även lite vardagliga olika aktiviteter kunde också förekomma i varierande grad. Och givetvis ”rådet” att jag skulle hålla mig så långt borta från spriten som möjligt. Jag kände att någonting fattades i samband med detta också men kunde inte sätta fingret riktigt på vad det var. Har också sett på senare tid i olika sammanhang att ”återfallsprocenten” också kan vara rätt så hög, både efter kortare och längre nykterhet. Var det därför också som jag inte tog det här till mig och misslyckades gång på gång ?

När jag blivit nykter så var jag ju tvungen att återta kontrollen i mitt liv och det var inte det lättaste. Jag var tvungen att hitta ersättning för alkoholen och ersättningen var ju livet i sig själv. Jag fick också börja lära mig tänka att jag var värdefull för den jag var trots det som jag varit drabbad av av, likaså att skulle det bli någon förändring i mitt liv så var jag tvungen att själv stå för detta. Det som hänt gick inte att ändra på, jag fick acceptera det och försöka dra lärdom av gårdagen och se till att inte hamna där en gång till. Nu hade jag också den turen att jag var villig att kämpa på för min nykterhet, att kämpa för det som är värt att kämpas för. Här fick jag också be mig själv om förlåtelse för vad som hänt för att komma vidare. Förlåtelsen förändrar inte det som hänt men det gjorde att jag kunde sluta älta det som varit. Jag kunde lägga kraft på att komma vidare.

Många gånger sen jag blev nykter så har jag också funderat på varför många nykterhetsorganisationer och behandlingshem så ofta pratade om den högre makten, som om den var religiös på något sätt. Nu vet jag att det inte är så men trots allt kan det tolkas på det viset ändå. Jag hade hellre sett att det hade pratats om att vi alla har kraften och makten inom oss att ta oss vidare i livet trots det som hänt oss, även när det gäller sjukdomen alkoholism. Helt enkelt att det fanns någon ”kurs i Personligt Ledarskap” i samband med behandling mot alkoholism.

Som aktiv alkoholist så har vi ju inte självkänslan på topp utan tycker synd om oss själva att vi har det så jäkligt som vi har det, ingen förstår oss och känner ofta att vi har hela världen emot oss, inbillat eller ej. Det här med låg självkänsla kan faktiskt också vara en anledning till att vi börjar dricka. Även att vi kanske inte känner den tillfredsställelse vi borde känna på vår arbetsplats, vi vågar inte säga ifrån, vi känner oss stressade på arbetsplatsen och annat. Och är det så att vi har en anställning så kan vårt drickande faktiskt förr eller senare också bli ett arbetsmiljöproblem i slutändan.