Alkoholism - Personligt Ledarskap.

Vad menar jag med den här rubriken ?

Jo under den tid jag var aktiv alkoholist så var det ju inte jag som hade makten i och över mitt liv. Det var ju spriten som styrde och ställde till det för mig i livet, i 30 år närmare bestämt. Och det var ju också vad som sades i mina kontakter med både frivilliga nykterhetsorganisationer eller behandlingshem. Vad som erbjöds var olika ”stegprogram” på kortare tid och lite ”samtalsklubbar”. Även lite vardagliga olika aktiviteter kunde också förekomma i varierande grad. Och givetvis ”rådet” att jag skulle hålla mig så långt borta från spriten som möjligt. Jag kände att någonting fattades i samband med detta också men kunde inte sätta fingret riktigt på vad det var. Har också sett på senare tid i olika sammanhang att ”återfallsprocenten” också kan vara rätt så hög, både efter kortare och längre nykterhet. Var det därför också som jag inte tog det här till mig och misslyckades gång på gång ?

När jag blivit nykter så var jag ju tvungen att återta kontrollen i mitt liv och det var inte det lättaste. Jag var tvungen att hitta ersättning för alkoholen och ersättningen var ju livet i sig själv. Jag fick också börja lära mig tänka att jag var värdefull för den jag var trots det som jag varit drabbad av av, likaså att skulle det bli någon förändring i mitt liv så var jag tvungen att själv stå för detta. Det som hänt gick inte att ändra på, jag fick acceptera det och försöka dra lärdom av gårdagen och se till att inte hamna där en gång till. Nu hade jag också den turen att jag var villig att kämpa på för min nykterhet, att kämpa för det som är värt att kämpas för. Här fick jag också be mig själv om förlåtelse för vad som hänt för att komma vidare. Förlåtelsen förändrar inte det som hänt men det gjorde att jag kunde sluta älta det som varit. Jag kunde lägga kraft på att komma vidare.

Många gånger sen jag blev nykter så har jag också funderat på varför många nykterhetsorganisationer och behandlingshem så ofta pratade om den högre makten, som om den var religiös på något sätt. Nu vet jag att det inte är så men trots allt kan det tolkas på det viset ändå. Jag hade hellre sett att det hade pratats om att vi alla har kraften och makten inom oss att ta oss vidare i livet trots det som hänt oss, även när det gäller sjukdomen alkoholism. Helt enkelt att det fanns någon ”kurs i Personligt Ledarskap” i samband med behandling mot alkoholism.

Som aktiv alkoholist så har vi ju inte självkänslan på topp utan tycker synd om oss själva att vi har det så jäkligt som vi har det, ingen förstår oss och känner ofta att vi har hela världen emot oss, inbillat eller ej. Det här med låg självkänsla kan faktiskt också vara en anledning till att vi börjar dricka. Även att vi kanske inte känner den tillfredsställelse vi borde känna på vår arbetsplats, vi vågar inte säga ifrån, vi känner oss stressade på arbetsplatsen och annat. Och är det så att vi har en anställning så kan vårt drickande faktiskt förr eller senare också bli ett arbetsmiljöproblem i slutändan.