Visst krävs det också en innerlig önskan att göra den förändring i våra liv för att klara av detta. Men den önskan brukar komma när vi nått vår egen personliga absoluta botten och kommit till insikt att vi inte kan hantera alkohol utan att vi blir sjuka av att dricka den.
Då står vi inför valet att fortsätta dricka och gå under eller sluta för att överleva. När vi kommit så långt så är valet enkelt. Det var det för mig i alla fall. Jag gav livet en chans till. Och det är ingenting jag ångrar idag.
Förvisso har den här resan inte varit lätt men ju längre tiden går ju lättare blir det. I dagsläget är det så att jag inte funderar eller skänker alkoholen en tanke att det skulle vara gott med ett glas eller två.
Vad jag däremot kan tänka på ibland är att jag slarvat bort 30 år med att dricka någonting jag inte kunde hantera. Tyvärr var jag inte "färdigsupen" och hade inte heller alla insikter och egna verktyg för att ta mig ur mitt beroende och missbruk av alkohol förrän det höll på att gå riktigt illa för mig och mitt liv hade kunnat sluta på intensivvårdsavdelningen i Trelleborg.
För att dom här 30 åren inte ska vara bortkastade så gör jag också föreläsningar när tillfälle ges för att prata om "mitt liv som alkoholist". Både som aktiv och numera nykter där jag visar på att det går faktiskt att vända livet på rätt köl igen och bli den person jag var menad att bli ändå.
Och hur kommer min nyktra jul se ut då?
Det blir jag som lagar till julmaten som ska avnjutas tillsammans med sambon och vår äldsta dotter med man och barn. Och vad mer kan man önska i livet än så. Ganska svårslaget.
Jag skänker en tanke på dom som inte har det lika förunnat som mig i livet där alkoholen kommer att fördärva julen för närstående och barn. Själv var jag också en som fördärvade jularna för andra under dom åren jag drack. Jag kan inte göra det ogjort men idag så är julhelgen mycket trevligare tack vare min nykterhet. Både för mig själv och för dom personer som finns i min omgivning i helgen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar